Nyckeln till Provence [DVD]

Nyckeln till Provence är en filmatiserng i två fristående delar baserade på Marcel Pagnols självbiografiska böcker. Filmerna heter, precis som biografierna, på originlaspråk La Gloire de mon père och Le Château de ma mère. På dvdforum.nu hittar du utförliga recensioner av både Nyckeln till Provence I och II.

Nyckeln till Provence I (La Gloire de mon père, Frankrike 1990)
Nyckeln till Provence II (Le Château de ma mère, Frankrike 1990)

Batman Begins [Bio]

Källa: IMDB
Kapow! Eller kanske inte riktigt, inte i den här tappningen i regi av Christopher Nolan (Memento). Batman Begins markerar en återgång till den mörka värld som vi lärt känna genom Tim Burtons två Batman-filmer och den senare inkarnationen seriealbumen av skapare som Frank Miller och Jeph Loeb. Men inte desto mindre verkar den som en fullträff i solar plexus.

Batman Begins lyckas med konststycket att båda fungera på ett dramatiskt plan och som ett hisnande serietidningsäventyr, utan att vattna ut berättelsen. Gott och väl halva filmen ägnas åt att ge Bruce Wayne en bakgrund som täcker allt från vad som orsakar hans skräck för fladdermöss till hur han skapar den välkände brottsbekämparen i Gotham City. Resten av tiden kämpar han mot skurkar, av vilka Fågelskrämman (Cillian Murphy) är ruskigast med sin mask och sitt kemiska panikskapande vapen.

I Christian Bale har vi också äntligen en skådespelare som gör Bruce Wayne och Batman-legenden rättvisa. Utseendemässigt är han perfekt och han missar inte ett enda tillfälle att visa vad som rör sig i karaktärens huvud, inte ens när masken täcker det mesta och han bara har käkmusklerna att agera med. Batman Begins är något så ovanligt som tungsint, rolig, nattsvart och hissande häftig på en och samma gång. Inte nog med att det är den starkaste Batman-filmen hittills; jag undrar om inte Sin City till och med tappar sin plats i toppen på listan över sommarens bästa filmatiseringar av tecknade serier.

Batman Begins (Batman Begins, USA 2005)

Kinsey [DVD]

Källa: IMDB
Bill Condons Oscarnominerade film Kinsey handlar om Alfred Kinsey (Liam Neeson), mannen bakom revolutionerande sexstudier i USA på 40- och 50-talen. Vill du läsa mer om filmen och en recension får du bege dig till dvdforum.nu.

Kinsey (Kinsey, USA 2004)

Requiem for a Dream [DVD]

Källa: MovieboX.se
Jisses, efter den käftsmällen är det inte lätt att komma på fötter igen. Jag garanterar att Darren Aronofskys (Pi) Requiem for a Dream inte lämnar en enda människa oberörd. Med sin unika stil och plågsamma innehåll kryper den under skinnet och blir omöjlig att skaka av sig. Harry (Jarred Leto) och alla i hans omgivning lever på drömmar och är alla beroende av något. Under filmens tre akter (passande nog döpta till sommar, höst och vinter) lär vi känna Harry, hans mamma (Ellen Burstyn), flickvän Marion (Jennifer Connely) och pundarpolare Tyrone (Marlon Wayans) på deras resa mot hägrande storslagna mål, men där slutdestinationen snarare är helvetet. Hjärtskärande och upprörande är det helt omöjligt att parera för den ena snytingen efter den andra. Aronofsky har till sin hjälp att skapa det här mästerverket haft en samling strålande skådespelare. Ni som påstår att Jared Leto inte kan agera har antagligen inte sett Requiem for a Dream. Här överglänses han bara av Ellen Burstyn som är fantastisk i sin svåra och mångfacetterade roll. Requiem for a Dream är ingen lättsam underhållning utan existerar på helt andra grunder; den har något att berätta.

Ljud, bild & extra
Presentationen är förstklassig, både ljud och bild håller högsta möjliga kvalité. Det visuella har spelat stor roll för regissör Aronofsky och det är trevligt att kunna konstatera att överföringen gör hans vision rättvisa. Ljudet är späckat med läckra surroundeffekter, på ett sätt som normalt bara action och storslagna äventyr brukar bjuda på. Allehanda effekter, musik (genomgående superb) och dialog rör sig genom hela ljudbilden på ett i ena stunden naturligt vis, i nästa surrealistiskt. Extramaterialet utgörs av dokumentärer, ett kommentarspår och det mesta av vad man kan begära. Darren Aronofskys kommentarer är genomgående det mest givande i den rejäla samlingen inslag som väl som helhet dessvärre inte är riktigt lika vasst som filmen i sig. Det vore å andra sidan att begära alltför mycket.

Requiem for a Dream (Requiem for a Dream, USA 2000)

Panic [TV]

När jag kollade igenom SVT:s programtablå för gårdagskvällen (20 juni 2005) såg jag att Panic med en av mina favoritskådisar, William H Macy, skulle visas. Filmen var för mig helt okänd och hade av Correns recensent fått skaplig kritik så jag bänkade mig framför teven. Och tur var väl det!

Panic är ett udda och originellt drama om hur svårt livet kan vara om man haft en knepig uppväxt och blivit matad med skruvade värderingar. William H Macy har visserligen stått för starkare prestationer i andra filmer, men gör ändå en strålande roll som den deprimerade yrkesmördaren Alex. Ändå sedan barndomen har Alex levt i skuggan av sin far (Donald Sutherland) som också livnärt sig med att ta livet at folk. Alex har inte haft så mycket att säga till om vad gäller sitt yrkesval, utan han har fostrats att ta del i familjeverksamheten. Alex mentala tillstånd, som väl mest kan liknas vid ett emotionellt vakuum, får honom att söka upp en psykolog och möter i väntrummet Sarah (Neve Campbell), en ung, vacker tjej med ett komplicerat själsliv. De två knyter något slags band som för bådas del kommer från ett behov av någons förståelse, och kanske också förlåtelse, för hur de lever sina liv.

Ovan nämnda skådespelare är lysande i sina respektive roller och gör att figurerna fungerar både i sammanhanget och som individer med egna liv, vilket för övrigt gäller hela ensemblen. Värda att nämnas är särskilt Tracey Ullman och Barbara Bain som Alex hustru respektive mor, och inte minst unge David Dorfman som Alex lillgamle och mycket förståndige son. På något sätt lyckas de inblandade göra historien trovärdig, vilket inte är helt enkelt med tanke på den extrema verksamhet familjeföretaget ägnar sig åt. Trots sin korta speltid lyckas faktiskt Panic kännas lite långsam. Orsak till detta är det låga tempot; berättarstilen kännetecknas av med långa tagningar, lågmäld musik och sparsam klippning. Dessa faktorer förstärker samtidigt den melankoliska känslan, vilket i sin tur är något positivt. Ju närmare slutet vi kommer desto mer gripande blir det och uppläsningen är logisk. Rekommenderas!

Panic (Panic, USA 2000)

The Duellists [DVD]

Ridley Scotts (Alien, Gladiator) debutfilm The Duellists handlar om två officerare i Napoleons armé. Keith Carradine spelar D´Hubert,

Källa: The Nostalgia Factory

en gentleman och aristokrat som av tradition sätter heder högt. Harvey Keitel är Feraud som är en gatans man, utan pengar men med obegränsad stolthet. En bagatell får honom att utmana D´Hubert på en duell på liv och död, men Feraud blir skadad och måste ge upp. Sårad stolthet gör att han genom årens lopp tar varje chans att återigen utmana D´Hubert; omständig- heterna gör dock att duellerna alltid måste avbrytas. D´Hubert försöker hela tiden undvika konfrontation; han vill egentligen inte döda Feraud och inser att det hela antagligen kommer att sluta med att han själv får plikta med sitt liv.

Deras utdragna och seglivade fiendeskap kan ses som en metafor för krigets mekanismer, men lika gärna som en berättelse om hur heder, stolthet och ära lätt förstör mer än bidrar till lycka och mening. Som berättelse sett är The Duellists inte så märkvärdig, men till formen är den betydligt intressantare. Sir Scott hade redan vid inspelningen av The Duellists lång erfarenhet som reklamfilmsmakare. Ljussättning och foto håller hög klass och många gånger påminner resultatet om målningar från tidsperioden filmen utspelar sig i; många scener är komponerade som stilleben som får liv. En av filmens starka sidor är helt klart som vackert porträtt av tidsepoken. En annan är skådepeleriet som genomgående håller mycket god klass, det är många kända namn som glimtar förbi i mindre roller, och det förmår att ge liv åt historien. Ja, om någon film förtjänar epitetet "bortglömd pärla" så är det Ridley Scotts regidebut.

Ljud, bild & extra
The Duellists är en lågbudgetproduktion, men det går det inte att se. Kostymer och dekor är tidstypiska och helt trovärdiga. Filmens ålder syns visserligen på de repor och den smuts som förekommer rekt igenom, men skärpa och färgåtergivning är strålande. Filmen har till den här dvd-utgåvan förärats en ny 5.1-mixning, men det hörs inte så mycket av. Det går inte att höra någon större skillnad mellan det ljudspåret och Dolby Surround-spåret som också medföljer. Lite efterklang av musik och pistolskott är i stort sett det enda som hörs i de bakre högtalarna och subben behöver inte heller jobba hårt. Dialogen låter bitvis lite dämpad, men i stort sett gör den framtunga ljudbilden ett gott arbete, nog för att fungera väl i filmen.

Extramaterialet på den här utgåvan håller mycket god klass. Först och främst kan filmen ses med kommentarspår med Ridley Scott eller ett isolerat musikspår med kommentarer av kompositören Howard Blake. Båda spåren är intressanta och helst då Ridley Scotts som här fokuserar på hur det var att regissera sin första långfilm. Ridley Scotts första kortfilm, med brorsan och tillika regissörskollegan Tony (True Romance, Man On Fire) i huvudrollen, finns här att beskåda i sin helhet och ett nyinspelat halvtimmeslångt samtal med regissören är andra mycket sevärda inslag. Dessutom finns här standardbidrag som foton, storyboards och trailer.

Sammanfattning
The Duellists är en stark regidebut av Ridley Scott och det går här att ana kommande stordåd, dels för den fina personregin men framförallt för den visuella fest filmen är för ögat. Paramount har med den här utgåvan verkligen fått till det med bra ljud, utmärkt bild och en lysande uppsättning extramaterial.

The Duellists (The Duellists, England 1977)

Till glädje [DVD]

Till glädje är en tidig Ingmar Bergman-film (Victor Sjöström gör en minnesvärd biroll) där musiken spelar stor roll. Besök dvdforum.nu för en recension.

Till glädje (Till glädje, Sverige 1950)

Kommissarie Morse: Gehennas orm [DVD]

Långköraren Kommissarie Morse med John Thaw i titelrollen släpps på dvd av SF. Turen har kommit till den tolfte episoden, Gehennas orm, och på dvdforum.nu hittar du en recension.

Kommissarie Morse: Gehennas orm (Inspector Morse: The Infernal Serpent, Storbrittanien 1989)

Sin City [Bio]

Källa: BeyondHollywood.com
Frank Millers tecknade serier ("graphic novels", snarare än "comics", som man föredrar att kalla dem på engelska) om Sin City har idag en stor skara beundrare runt hela världen. En av dem är Robert Rodriguez (Desperado, From Dusk 'Till Dawn) som dock inte nöjde sig med att tumma sönder sina serieböcker. Frank Miller hade redan avböjt flera erbjudanden att göra film av Sin City, så Rodriguez brydde sig helt enkelt inte om att fråga. Istället spelade han in en kort sekvens för att kunna visa vad han ville göra. Miller blev helförtjust när han fick se smakprovet och gav klartecken till projektet.

Frank Miller och Robert Rodriguez delar på regissörsrollen för filmen Sin City, vilket uppenbarligen är ett framgångsrecept. För resultatet är minst sagt fascinerande. Kändisarna passerar revy framför de digitalt skapade kulisserna som utgör Basin City, som skådeplatsen egentligen heter. Korumption har tagit över samhället och det är den starkes lag som gäller. Poliser mutas, politiker skapar sina egna lagar, männen är tystlåtna och hårda, kvinnorna vackra och livsfarliga. Tre olika historier utspelas och flätas samman. Bruce Willis spelar cynisk men ärlig polis på jakt efter en sadistisk mördare med förkärlek för småflickor. Mickey Rourke är Marv, en stor och brutal buse, som söker hämnd för sin älskade, mördade Goldie. I den tredje delhistorien hamnar Clive Owen, självklart på grund av en kvinna, mitt i en uppgörelse mellan polisen, maffian och de dödliga amasonerna i Old Town.

Sin City är fullständigt späckad med extremt våld, lättklädda kvinnor och stenhård men ofta ändå vacker dialog. Berättarrösterna följer samma mall. Snacket är visserligen sexistiskt men det passar stadens atmosfär som hand i handske, och bidrar till en gjuten helhet. Upprepade gånger tackar jag regissörerna för den svartvita serietidningslooken; det grafiska våldet hade annars varit outhärdligt att se. Och det vore synd, för filmen är en fröjd för ögat. Det visuella är minst lika viktigt som storyn, kanske till och med viktigare då design och färgsättning - trots det svartvita finns här både klickar av färg och inovativ användning av gråskalan - bidrar så mycket till stämningen.

Så, har du bara nerver att se extrema våldsamheter på vita duken så är Sin City en given rekommendation. Grym men vacker, hemsk men oemotståndlig. Välkommen till Sin City!.

Sin City (Sin City, USA 2005)

I projektorns sken (Per Axel Nordfeldt) [Bok]

En dag damp ett paket ner på golvet innanför brevinkastet. Någon, jag vet fortfarande inte vem och varför, hade skickat mig ett exemplar av I projektorns sken. Det kan ju inte vara en slump att jag, med mitt stora filmintresse, hade förärats just den här boken. Nu när några månade gått antar jag helt enkelt att jag anmält mig på någon utlottning, deltagit i någon tävling eller något liknande, och sedan helt enkelt glömt av det. Skulle någon läsare känna till varför just jag kan ha fått boken skickad till mig, får ni gärna skriva ett par rader i comments.

Över till boken. I projektorns sken handlar om Henry ”Nypan” Nyberg (1916-2004), en söderkis som med åren gjorde sig känd som en av landets mest hängivna och skickliga biografmaskinister. För tro det eller ej, än gång i tiden var jobbet förknippat förenat med en yrkesheder. Personligen svär jag vid nästan varje biobesök över att filmen visas med taskig skärpa eller dåligt inställt ljud, och det är uppenbart ingen på ”filmpalatset” som har något ansvar för sådana petitesser.

Annat var det på Nypans tid. Biografmaskinisten hade då ansvar för att filmen hämtades, att projektorn laddades, att rullarna byttes vid rätt tillfälle, in- och uttoningar, brandsäkerhet ... rubbet! Med ansvaret kom också en önskan att presentera filmen på bästa möjliga vis och här var Nypan kung. Tack vare sitt rykte som fullblodsproffs kom hand bland annat att sköta visningarna av dagstagningarna för Ingmar Bergman. Härigenom kom han också att fungera som mentor för Ingmar Bergmans son Daniel, som kommit snett i tillvaron och var i behov av en vuxen förebild.

I projektorns sken är skriven av Per Axel Nordfeldt och baseras huvudsakligen på samtal Nordfeldt förde med Nypan fram till hans död förra året. Anekdoterna blandas upp med fakta av olika slag, bland annat kan man här finna en sammanställning av Stockholms alla biografer, igenslagna såväl som de nu verksamma. På ett lättsamt och intressant vis bjuds vi här på ett färgsprakande (om än oemotsagt) personporträtt, men också en historielektion i biografkultur.

I projektorns sken (Per Axel Nordfeldt, Pajazzo förlag 2004, ISBN 9189386035)

Kingdom of Heaven [Bio]

Källa: IMDB
Så var det dags för ett nytt historisk mastodontdrama. Ridley Scotts korsriddareprojekt Kingdom of Heaven med Orlando Bloom i huvudrollen har föregåtts av en hel del skriverier. Tar den ställning för eller mot kristendomen respektive islam? Meningarna har gått isär men som jag ser det framställs de genuint troende på båda sidor som humana människor med stort medlidande och hög toleransnivå mot oliktänkande. Saracenerna men framförallt korsriddarna dras förstås med en hel del drägg som står för det inhumana och trångsinta. Allt väl, ingen sida framställs egentligen som bättre eller värre än någon annan, i slutändan är ändå alla människor.

Nog om detta, är filmen bra? Nja, jag är ganska besviken på den gode Sir Scott, jag vet ju att han kan berätta engagerande historier bara han vill. Kingdom of Heaven innehåller ett par snyggt iscensatta slag, storslaget och vackert foto, fantastisk dekor och en rejäl dos hyfsat skådespeleri. Men det brister på framförallt två områden.

Först och främst fungerar inte själva historien om den fåordige änklingen och smeden Balian (Bloom) som får ärva ett gods i det förlovade landet. Mot allt rim och reson, utan träning eller erfarenhet, på relativt kort tid, kan Balian föra sig bland "fint folk" och slåss som en krigare. Att han sedan kommer från vildmarken till civilisationen och där lär folk hur man hittar vatten är bara för mycket. Nä, bakgrundshistorien är så ologisk och slarvigt berättad att grunden som filmen vilar på svajar betänkligt redan från allra första början.

Nästa problem är Orlando Bloom. Han gör inte på något sätt bort sig, men i de stunder där karisma och pondus skulle kunna få gestaltningen av Balian att fungera räcker han helt enkelt inte till. När han talar till folket inför ett stort slag kan jag inte låta bli att längta efter en motsvarighet till Mel Gibsons mäktiga svada inför mannarna i Braveheart - så ska det låta!

Kingdom of Heaven är en stor dos spillt krut, men med lite tur kanske Ridley Scott kan få till en schysst Director's Cut för dvd-marknaden där han tar sig tid att åtminstone få till en fungerande bakgrund för centralkaraktären.

Kingdom of Heaven (Kingdom of Heaven, USA 2005)

Final Call [DVD]

Källa: IMDB
Med roller som bilförsäljaren Jerry Lundegaard i Fargo och före detta barnstjärnan "Quiz Kid" Donnie Smith i Magnolia har William H Macy jobbat sig till en given plats i min lista över favoritskådisar. I actionrullen Final Call spelar han en polis som snart ska gå i pension (den har ni aldrig sett förut, va?), men som blir indragen i en kidnappningsaffär. Huvudrollen spelas dock av Chris Evans som för stunden är aktuell som Johnny Storm alias The Human Torch i Fantastic Four.

Final Call är en riktigt underhållande actionfilm av den gamla skolan, med massor av stunts men minimalt med digitala effekter. För en komplett recension får du bege dig till dvdforum.nu.

Final Call (Cellular, USA 2004)

Sideways [DVD]

Källa: IMDB
En av 2004 års allra bästa filmer på bio var Alexander Paynes "vinfilm" Sideways med Paul Giamatti i huvudrollen och nu har jag med stor glädje sett den igen. Besök dvdforum.nu för att läsa min recension av den den färska dvd-utgåvan!

Sideways (Sideways, USA 2004)