Da Vinci-koden - Extended Cut [DVD]

Källa: imdb
Da Vinci-koden är inte bara en film, det är ett världsomspännande fenomen av sällan skådat slag. Dan Browns bok är en nagelbitare som man svårligen lägger åt sidan, varenda kapitel slutar ju med en veritabel cliffhanger. Tempot är så högt att man aldrig hinner hämta andan och ifrågasätta logiken; det är bara att spänna fast bältet och följa med på berg-och-dalbaneturen som bjuds. Av någon anledning får Ron Howard och gänget inte till det när konceptet ska föras över till filmformatet, trots förlagans filmiska upplägg. Läs mer om varför i dvd-recensionen på dvdforum.

Da Vinci-koden (The Da Vinci Code, USA 2006)

Nytt från bröderna Scott, De Palma och Allen ... och skåpmat från Fincher

I ett försök att väcka bloggen ur sin slummer tänkte jag kort sammanfatta senaste dagarnas dvd-tittande i ett rasande tempo. Först ut bröderna Scotts nyanlända dvd:er (Sir Ridleys film har ännu inte fått något datum för dvd-släpp här hemma i Sverige), tätt följt av en blandning purfärska och lite äldre releaser.

A Good Year (2006)
Sir Ridley Scotts A Good Year (region 1) är en romantisk komedi med Russel Crowe i huvudrollen. Det låter som ett egendomligt koncept för dessa herrar, men det funkar bättre än jag vågat hoppats med ett bedårande vackert foto av den sydfranska landsbygden och småputtrig, om än inte felfri, humor. Jag väljer ändå att se det som en mellanfilm för mästerregissören (3/4).

Déjà Vu (2006)
Brorsan Tony återförenas med gamla bekanta, bland andra Denzel Washington och producenten Jerry Bruckheimer som han tidigare gjort ubåtsrafflet Rött hav med, i tdsresarthrillern Déjà Vu. Sin vana trogen bjuder actionoraklet Tony Scott på mycket muskler i form av explosioner och biljakter, den senare av mycket annorlunda snitt. Förutom bortkastad försök till logisk förklaring tillmöjligheten att se tillbaka i tiden är Déjà Vu en stabil och spännande återkomst efter urflippade Domino härom året. Extramaterialets tyngdpunkt ligger på vad man här kallar The Surveillance Window där kommentarspår och featurettes är sammanfogade. Idén är kul och genomförandet helt godkänt, men jag saknar möjligheten att spela upp kortdokumentärerna separat (film 3/4, extra 3/4).

Den svarta Dahlian (2006)
Den svarta Dahlian är Brian De Palmas tolkning av James Ellroys roman om ett mord i efterkrigstidens Los Angeles. Resultatet är en inte helt osmaklig, men ändå påtagligt grumlig soppa, som bäst en visuell njutning kryddad med läckra hattar, slingrande cigarettrök och förföriska skuggor, men oftare snårig i ordets negativa bemärkelse. En skrattretande surrealistisk upplösning som frontalkrockar med filmens stämning i övrigt fungerar som den definitiva spiken i kistan. Dahlian hade vunnit på en längre speltid för att hinna följa upp alla sidospår, eller kanske ännu hellre än rejäl nertrimning. Det rikliga extramaterialet är någorlunda sevärt, bäst är den fristående tevedokumentären om det verkliga mordfallet (film 2/4, extra 2/4).

Scoop (2006)
Scarlett Johansson var en av behållningarna i Den svarta Dahlian, och samma sak gäller i Woody Allens kriminalkomedi Scoop. I denna Allens andra film (efter Match Point där Johansson också medverkade) inspelad i London under en kort tidsperiod, medverkar han dessutom själv i händelsernas centrum framför kameran. Småtokigt, halvfåningt och väldigt underhållande (3/4).

Panic Room (2002)
James Swallows läsvärda Dark Eye: The Films of David Fincher lockade mig att slänga Panic Room (Special Edition) i dvd-spelaren. Blandningen av thrillerupplägg av standardsnitt, fantastiska skådisar och Finchers tekniska briljans landar i en allt annat än ordinär spänningsupplevelse. Panic Room är en briljant, extravagant popcorn-rulle som inte liknar någon annan (4/4).