Sin City [Bio]

Källa: BeyondHollywood.com
Frank Millers tecknade serier ("graphic novels", snarare än "comics", som man föredrar att kalla dem på engelska) om Sin City har idag en stor skara beundrare runt hela världen. En av dem är Robert Rodriguez (Desperado, From Dusk 'Till Dawn) som dock inte nöjde sig med att tumma sönder sina serieböcker. Frank Miller hade redan avböjt flera erbjudanden att göra film av Sin City, så Rodriguez brydde sig helt enkelt inte om att fråga. Istället spelade han in en kort sekvens för att kunna visa vad han ville göra. Miller blev helförtjust när han fick se smakprovet och gav klartecken till projektet.

Frank Miller och Robert Rodriguez delar på regissörsrollen för filmen Sin City, vilket uppenbarligen är ett framgångsrecept. För resultatet är minst sagt fascinerande. Kändisarna passerar revy framför de digitalt skapade kulisserna som utgör Basin City, som skådeplatsen egentligen heter. Korumption har tagit över samhället och det är den starkes lag som gäller. Poliser mutas, politiker skapar sina egna lagar, männen är tystlåtna och hårda, kvinnorna vackra och livsfarliga. Tre olika historier utspelas och flätas samman. Bruce Willis spelar cynisk men ärlig polis på jakt efter en sadistisk mördare med förkärlek för småflickor. Mickey Rourke är Marv, en stor och brutal buse, som söker hämnd för sin älskade, mördade Goldie. I den tredje delhistorien hamnar Clive Owen, självklart på grund av en kvinna, mitt i en uppgörelse mellan polisen, maffian och de dödliga amasonerna i Old Town.

Sin City är fullständigt späckad med extremt våld, lättklädda kvinnor och stenhård men ofta ändå vacker dialog. Berättarrösterna följer samma mall. Snacket är visserligen sexistiskt men det passar stadens atmosfär som hand i handske, och bidrar till en gjuten helhet. Upprepade gånger tackar jag regissörerna för den svartvita serietidningslooken; det grafiska våldet hade annars varit outhärdligt att se. Och det vore synd, för filmen är en fröjd för ögat. Det visuella är minst lika viktigt som storyn, kanske till och med viktigare då design och färgsättning - trots det svartvita finns här både klickar av färg och inovativ användning av gråskalan - bidrar så mycket till stämningen.

Så, har du bara nerver att se extrema våldsamheter på vita duken så är Sin City en given rekommendation. Grym men vacker, hemsk men oemotståndlig. Välkommen till Sin City!.

Sin City (Sin City, USA 2005)