Panic [TV]

När jag kollade igenom SVT:s programtablå för gårdagskvällen (20 juni 2005) såg jag att Panic med en av mina favoritskådisar, William H Macy, skulle visas. Filmen var för mig helt okänd och hade av Correns recensent fått skaplig kritik så jag bänkade mig framför teven. Och tur var väl det!

Panic är ett udda och originellt drama om hur svårt livet kan vara om man haft en knepig uppväxt och blivit matad med skruvade värderingar. William H Macy har visserligen stått för starkare prestationer i andra filmer, men gör ändå en strålande roll som den deprimerade yrkesmördaren Alex. Ändå sedan barndomen har Alex levt i skuggan av sin far (Donald Sutherland) som också livnärt sig med att ta livet at folk. Alex har inte haft så mycket att säga till om vad gäller sitt yrkesval, utan han har fostrats att ta del i familjeverksamheten. Alex mentala tillstånd, som väl mest kan liknas vid ett emotionellt vakuum, får honom att söka upp en psykolog och möter i väntrummet Sarah (Neve Campbell), en ung, vacker tjej med ett komplicerat själsliv. De två knyter något slags band som för bådas del kommer från ett behov av någons förståelse, och kanske också förlåtelse, för hur de lever sina liv.

Ovan nämnda skådespelare är lysande i sina respektive roller och gör att figurerna fungerar både i sammanhanget och som individer med egna liv, vilket för övrigt gäller hela ensemblen. Värda att nämnas är särskilt Tracey Ullman och Barbara Bain som Alex hustru respektive mor, och inte minst unge David Dorfman som Alex lillgamle och mycket förståndige son. På något sätt lyckas de inblandade göra historien trovärdig, vilket inte är helt enkelt med tanke på den extrema verksamhet familjeföretaget ägnar sig åt. Trots sin korta speltid lyckas faktiskt Panic kännas lite långsam. Orsak till detta är det låga tempot; berättarstilen kännetecknas av med långa tagningar, lågmäld musik och sparsam klippning. Dessa faktorer förstärker samtidigt den melankoliska känslan, vilket i sin tur är något positivt. Ju närmare slutet vi kommer desto mer gripande blir det och uppläsningen är logisk. Rekommenderas!

Panic (Panic, USA 2000)