Ghost Dog - The Way of the Samurai [DVD]

Källa: Gutek FILM
Jim Jarmusch filmer liknar inga andra och Ghost Dog är inget undantag. En samurairulle som utspelar sig i en nutida amerikansk storstad, ackompanjerad av laddad hip-hop. Håll med om att det är svårt att komma på någon annan film som passar in på den beskrivningen. Lågmält, filosofiskt och visuellt intressant spelas historien om Ghost Dog, en enstöring till kontraktsmördare som lever efter en österländsk krigarkod, upp. De utdragna scenerna känns aldrig sega, det är snarare som om Jarmusch likt en skicklig musiker håller länge på en ton, men inte längre än att den fortfarande är njutbar. Beroende på scenernas karaktär blir resultatet ett meditativt lugn, en växande anspänning eller insikt i figurernas sätt att tänka.

Minsta roll spelas av duktiga skådisar, men det är Forest Whitaker som bär filmen på sina stadiga axlar. Han är perfekt som den fåordige mördarmaskinen som lever sitt liv med få vänner och oändlig trohet mot sin mästare och uppdragsgivare Louie (John Tormey). Louie tillhör en maffiafamilj som vänder sig mot Ghost Dog. Konsekvensen blir ett krig där Louies och Ghost Dogs lojalitet mot varandra sätts på prov. Ghost Dog är med all säkerhet en film som lämnar rena actionvänner besvikna, men för alla som ser den utan förutfattade meningar väntas en veritabel högtidsstund.

Bild, ljud & extra
Både ljud och bild är viktiga komponenter i Ghost Dog där klippning och soundtrack kraftigt bidrar till filmens rytm. Presentationen kunde ha varit bättre men de brister som finns stör inte helhetsintrycket nämnvärt. Digitala bildstörningar och svårigheter att se detaljer i mörka scener drar ner betyget på bilden. Ljudet lider inte av några speciella problem, men så mycket till surroundljud är det inte. Huvudsaken är ändå dialogen (den här utgåvan saknar textning) och RZA:s musik och den låter fullt acceptabelt med skärpa i de högre frekvenserna och skapligt tryck i basen.

Extramaterialet består av det sedvanliga, vilket bland annat förstås inkluderar bakomfilm, bortklippta scener och trailers. Mest givande är nämnda bakomfilm i form av ett dryga tjugo minuter långt promotionprogram för teve, vilket förstås innebär en del smicker och upprepningar, men också en del intressanta fakta om hur filmen kom till. De 6 minuterna kasserat material är också väl investerad tid, medan övriga inslag känns mindre nödvändigt. Som utgåva sett inte helt lysande men ändå fullt acceptabel då det i detta fall verkligen är filmen som är huvudsaken.

Ghost Dog - The Way of the Samurai (Frankrike/Tyskland/USA/Japan 1999)

Matchstick Men [DVD]

Källa: imdb
För att ha något att göra mellan inspelningarna av Black Hawk Down och Kingdom of Heaven tog Ridley Scott jobbet att regissera Matchstick Men. Med Sir Scotts mått mätt en liten film, men med honom vid spakarna får en produktion ändå en tyngd som är svår att förneka. Nicholas Cage spelar Roy, en framgångsrik bedragare, en Matchstick Man, med neurotiska tendenser. Så länge han tar sina psykofarmaka klarar han av jobbet, men när hans psykolog flyttar och han måste prata med ersättaren för att få nya piller. På så sätt kommer han i kontakt med delar av sitt förflutna, inte minst en dotter (Alison Lohman) han inte visste sig ha. Återföreningen ställer till det en del, inte minst för att Roy och hans partner Frank (Sam Rockwell) har en stor kupp på gång.

Matchstick Men får efter en trög startsträcka upp farten och med en stor portion värme och humor för Ridley Scott filmen i hamn. Som så ofta annars när det gäller hans filmer så är det visuella, den här gången normala miljöer när man jämför med de exotiska han ofta använder som kulisser, i toppklass. De vardagliga inspelningsplatserna blir med ljussättning och bildvinklar rader av små konstverk att vila ögonen på. Men tyvärr haltar illusionen något. Varken Cage eller Rockwell lyckas perfekt i sina roller, främst på grund av tendenser till överspel. Unga Alison Lohman spelar faktiskt skjortan av dem båda med sin naturliga utstrålning. Manuset är inte heller vattentätt, exempelvis inser man snart att lite för många otroliga faktorer måste klicka, och förstås gör just det, för att blåsningarna ska gå i lås. Men oavsett dessa skavanker så levererar Ridley Scott här en lågmäld och intim film som både roar och engagerar.

Bild, ljud och extra
Ridley Scotts visuella fester bara kräver bra bild, och det är precis vad vi får. Lite persieneffekter förtar inte intrycket av en kanonbild. Också det audiella presenteras på ett föredömligt vis, för att vara en så tillbakalutad film så är ljudspåret väldigt aktivt med djup bas och massor av riktningseffekter. Hans Zimmers finurliga och mycket njutbara filmmusik ljuder precis så skönt den förtjänar. Den här utgåvan bevisar att ett riktigt bra extramaterial inte behöver vara särskilt påkostat. En sjuttio minuter lång dokumentär, inspelad med en digitalkamera utan något storslaget ljud, och redigerad på ett bra sätt täcker hela produktionen från det att Ridley Scott kom ombord, genom inspelningen och efterproduktionen. Genom att få med lite bortklippta scener och ett par alternativa slut redan här saknat jag definitivt inte dessa som separata inslag i extramaterialet. Ett kommentarspår med regissören (hans kommentarspår är alltid lika intressanta) och ytterligare några inblandade personer ger mer kött på benen. Efter dessa två inslag, som definitivt inte kan ha kostat så mycket att göra, är jag nöjd och belåten. Matchstick Men är helt enkelt kvalitet rakt igenom.

Matchstick Men (USA 2003)

Wallace och Gromit: Varulvskaninens förbannelse [Bio]

Källa: imdb
Nick Park och kompani har gjort det igen. Efter tre kortfilmer med polarna Wallace och Gromit gav de sig på långfilmsformatet med den likaledes animerade och mycket lyckade Flykten från hönsgården. Nu är det Wallace och Gromits tur att underhålla från biografduken, och som de gör det! I Wallace och Gromit: Varulvskaninens förbannelse, en monsterhistoria som är lika mysig som ryslig, samsas söta kaniner och skjutglada adelsmän, ostmissbrukande uppfinnare (Wallace) och handlingskraftiga hundar (Gromit). Lägg till mixen hisnande biljakter både över och under jord, mängder med referenser till gamla rullar som vi filmälskare uppskattar, och en story som överraskar både en och två gånger. Då spelar det ingen roll att pekarna tillbaka på de tidigare kortfilmerna uteblir eller att en del skämt känns aningen klichéartade, resultatet kan ändå bara bli ett. Succé!

Wallace och Gromit: Varulvskaninens förbannelse (Wallace & Gromit: The Curse of the Were-rabbit, England 2005)

Shiri - Terrorns ansikte [DVD]

Källa: BeyondHollywood.com
Den sydkoreanska actionthrillern Shiri för tankarna till Bond-filmerna, men i asiatisk tappning. Med ingredienser som terror, skottlossning och nedräknande bomber på en politiskt laddad arena känns upplägget ganska bekant. Att filmen utspelar sig i Nord- och Sydkorea gör dock att Shiri inte upplevs som en kopia, vilket förstås också kan ha att göra att de koreanska hemliga agenterna inte heller har 007:s karisma. Shiri går ut i högt tempo och varvar sedan scener som för handlingen framåt med fartfylld, om än traditionell, action. Så långt väl, men när dialogen allt som oftast gränsar till övertydlig och merparten av den action som bjuds består av stora eldvapenstrider blir det ganska snabbt tröttsamt. Att det hela sedan ackompanjeras av mestadels ohyggligt dålig musik gör det inte bättre. Lite logiska luckor till trots är annars manuset filmens styrka, med ett par kul knorrar på resans gång.

Bild, ljud och extra
Bra utan att nå referensklass, tycker jag sammanfattar Shiris presentation. Bilden håller högre klass än ljudet som lider av ett par brister. Det jag saknar mest är smartare användning av de bakre högtalarna, bara undantagsvis ligger riktningseffekter bak i ljudbilden, och en djupare bas. Jag tycker också att musiken ligger för högt i mixen, men det kan vara min olustkänsla inför musikvalet som är orsaken. Extramaterialet på denna dubbeldiskutgåva har jag inte tittat på. På andra håll har det fått skapligt betyg, dock med vissa anmärkningar på undertexterna.

Shiri (Swiri, Sydkorea 1999)

Flicka med pärlörhänge [DVD]

Källa: imdb
1666 slutförde den holländske konstnären Jan Vermeer sin berömda målning Flicka med turban. Nästan 340 år senare blir Peter Webber klar med sin första biograffilm Flicka med pärlörhänge, baserad på Tracy Chevaliers roman med samma namn.

Scarlett Johansson spelar Griet, tjänsteflicka hos familjen Vermeer i Delft. Där utvecklas en förbjuden vänskap mellan den konstnärligt lagda Griet och Vermeer (Colin Firth), som ytterligare fördjupas av omständigheterna som följer efter mecenaten Van Ruijvens (spelad med lömsk pondus av Tom Wilkinson) hot att sluta köpa konstnärens tavlor.

Flicka med pärlörhänge är en uppdiktad historia om hur konstverket Flicka med turban kan ha kommit till. Med bilder snarare än ord spelas handlingen upp, ändå bli resultatet så mycket mer än en vacker yta. Och trots det makliga tempot och lågmäldheten som genomsyrar filmen finns här ett driv som gör att den ändå inte känns utdragen. Vi får se hur maktstrukturen fungerade, alltifrån tjänstefolkets undergivenhet till pengarnas makt över både artisten och husfrun. Men framförallt känns den osannolika relationen mellan Griet och konstnären äkta, sprungen ur deras gemensamma kärlek till det vackra och konsten.

Bild, ljud & extra
Med tanke på att ljussättningen, bildkompositionen och fotot får en att tappa andan, näst intill varje bildruta är som en målning från 1600-talets Holland, förtjänar Flicka med pärlörhänge bättre bild än vad som erbjuds på den här dvd-utgåvan. Det är framförallt kontrastnivåerna som har sina brister, med svärta utan detaljer och taskiga hudtoner som tydliga symtom. Lägg till alltför mycket kornighet i mörkare partier och en hel del småskador från källmaterialet. För att göra filmen full rättvisa krävs betydligt mer än så här. Ändå är inte bilden dålig, den kan bara bli så mycket bättre.

Den vackra originalmusiken är det dominerande inslaget i ljudmixen och den framträder på ett föredömligt sett. Också dialog och ljud från omgivningen ligger där de ska i ljudbilden. Överlag är detta ett riktigt bra och dynamiskt ljudspår, särskilt med tanke på att filmen är så pass lågmäld och fri från högljudda inslag.

Utan att direkt vara överväldigande, så finns här en del matnyttigt bonusmaterial. Kommentarspår med regissören Peter Webber och filmens producent Andy Paterson är lättsamt men ändå faktaspäckat. De båda verkar trivas bra ihop och har många minnen från inspelningen som de mer än gärna återberättar. Två bakomfilmer, några bortklippta scener (med valbara kommentarer) och filmens trailer kompletterar denna sektion. Sammantaget ett avslappnat och informativt extramaterial utan den trista promotionstämpel vi så ofta erbjuds.

Summering
Flicka med pärlörhänge lär inte tilltala några actionfanatiker, men för alla med ett öga för det estetiskt tilltalande är det här välspelade historiska dramat både fascinerande och engagerande. När sedan utgåvan håller så god klass som den gör, trots viss kritik mot bildkvalitén, är det bara att tacka och bocka.

Flicka med pärlörhänge (Girl with a Pearl Earring, England/Luxemburg 2003)