filmtankar

Peter J Andersson tycker till om och resonerar kring film och media. En och annan film- och dvd-recension varvas med annat med anknytning till filmens underbara värld.

söndag, november 06, 2005

Matchstick Men [DVD]

Källa: imdb
För att ha något att göra mellan inspelningarna av Black Hawk Down och Kingdom of Heaven tog Ridley Scott jobbet att regissera Matchstick Men. Med Sir Scotts mått mätt en liten film, men med honom vid spakarna får en produktion ändå en tyngd som är svår att förneka. Nicholas Cage spelar Roy, en framgångsrik bedragare, en Matchstick Man, med neurotiska tendenser. Så länge han tar sina psykofarmaka klarar han av jobbet, men när hans psykolog flyttar och han måste prata med ersättaren för att få nya piller. På så sätt kommer han i kontakt med delar av sitt förflutna, inte minst en dotter (Alison Lohman) han inte visste sig ha. Återföreningen ställer till det en del, inte minst för att Roy och hans partner Frank (Sam Rockwell) har en stor kupp på gång.

Matchstick Men får efter en trög startsträcka upp farten och med en stor portion värme och humor för Ridley Scott filmen i hamn. Som så ofta annars när det gäller hans filmer så är det visuella, den här gången normala miljöer när man jämför med de exotiska han ofta använder som kulisser, i toppklass. De vardagliga inspelningsplatserna blir med ljussättning och bildvinklar rader av små konstverk att vila ögonen på. Men tyvärr haltar illusionen något. Varken Cage eller Rockwell lyckas perfekt i sina roller, främst på grund av tendenser till överspel. Unga Alison Lohman spelar faktiskt skjortan av dem båda med sin naturliga utstrålning. Manuset är inte heller vattentätt, exempelvis inser man snart att lite för många otroliga faktorer måste klicka, och förstås gör just det, för att blåsningarna ska gå i lås. Men oavsett dessa skavanker så levererar Ridley Scott här en lågmäld och intim film som både roar och engagerar.

Bild, ljud och extra
Ridley Scotts visuella fester bara kräver bra bild, och det är precis vad vi får. Lite persieneffekter förtar inte intrycket av en kanonbild. Också det audiella presenteras på ett föredömligt vis, för att vara en så tillbakalutad film så är ljudspåret väldigt aktivt med djup bas och massor av riktningseffekter. Hans Zimmers finurliga och mycket njutbara filmmusik ljuder precis så skönt den förtjänar. Den här utgåvan bevisar att ett riktigt bra extramaterial inte behöver vara särskilt påkostat. En sjuttio minuter lång dokumentär, inspelad med en digitalkamera utan något storslaget ljud, och redigerad på ett bra sätt täcker hela produktionen från det att Ridley Scott kom ombord, genom inspelningen och efterproduktionen. Genom att få med lite bortklippta scener och ett par alternativa slut redan här saknat jag definitivt inte dessa som separata inslag i extramaterialet. Ett kommentarspår med regissören (hans kommentarspår är alltid lika intressanta) och ytterligare några inblandade personer ger mer kött på benen. Efter dessa två inslag, som definitivt inte kan ha kostat så mycket att göra, är jag nöjd och belåten. Matchstick Men är helt enkelt kvalitet rakt igenom.

Matchstick Men (USA 2003)

Etiketter: ,