Pans labyrint [DVD]

Pans labyrint är 2006 års allra bästa film och att Guillermo del Toro fått ta emot åtskilliga priser för sitt mästerliga verk är bara logiskt. Med stor mänsklighet och värme tar Del Toro sig an en liten flickas ansträngningar att överleva i en kall och omänsklig miljö. Med en officer i Francos facsistarmé under spanska inbördeskriget som fosterfar är förhållandena inte de bästa för Ofelia, mästerlikt spelad av unga Ivana Baquero. Ofelia spenderar mycket tid i en sagovärld befolkad av en faun och andra väsen. Gränsen mellan den vanliga världen och sagans är allt annat än självklar i händerna på den mexikanske regissören, som med Pans labyrint överträffar allt han tidigare tagit sig för. Det visuella har alltid varit Del Toros signum och trots att han överträffar sig själv även inom det området håller historieberättandet här samma höga nivå. Det är spännande, skrämmande, gripande, fantasieggande, hemskt och bedövande vackert. En saga, javisst, men definitivt inget för barn. Däremot en skattkammare för alla vuxna.

Bild, ljud och extra
Bilden är riktig bra, men saknar den djupa svärta som det ständigt närvarande mörkret hade behövt för att framstå utan brister. Trots det ser Pans labyrint fantastisk ut på min tv. Det finns så mycket ögongodis att ta in att att jag nästan tror mig ha hamnat i Ofelias sagovärld på riktigt. Ljudet är ännu bättre med en fullständigt levande audiell miljö. Det knakar och susar, viskas och dånas, från alla tänkbara håll. Ljudmixen gör nästan lika mycket för helhetsupplevelsen som bilden. Extramaterialet håller toppklass. Kommentarspåret är som alltid när det gäller Guillermo del Toro suveränt. Resten håller också för en närmare granskning, med åtskilligt matnyttigt i form av featuretter och annat smått och gott.

Betyg
Filmen: 5/5
Utgåvan: 5/5

Dvd-info
Bild: 1.85:1
Ljud: Spanska (Dolby Digital 5.1)
Text: Engelska
Region: 2
Distributör: Optimum Releasing
UPC: 060034578109

Pans labyrint/Pans Labyrinth (El Laberinto del fauno, Mexiko 2006)85

Juno [Bio]

Efter alla hyllningar kan väl Juno aldrig leva upp till förväntningarna. Det var vad jag trodde, men ack vad jag tog fel. Juno är precis lika bra som alla påstår, och lite till. Inte ens de tjattrande tonårstjejerna på raden bakom kan få mig sur; Ellen Page har mig i sitt grepp från allra första början.

När 16-åriga Juno (Page) får veta att hon är gravid är hennes första tanke abort. Men hon ändrar sig snart och börjar istället leta efter föräldrar till sitt ofödda barn. Hon är så mogen att hon inser att hon inte är mogen nog för att bli mamma. Det är premissen i filmen och vi får följa Juno genom graviditeten och jakten på någon som duger som adoptivförälder. Tonårslivet vänds upp och ner och inget är normalt, vare sig det handlar om pojkvänner eller omvärldens syn på den alltmer stormagade Juno.

Allt är berättat med en underbar humor och stor intelligens. Istället för att följa intrampade spår slingrar sig berättelsen ofta fram på oväntade vägar. Juno har på sina håll kritiserats för att vara pro-life-rörelsens slagträ i debatten mot abort, men en sådan syn är alltför inskränkt. Framför allt är det fel att bedöma filmen utifrån det perspektivet och att ta från den sina unika kvalitéer. Visst tar Juno i nån mån ställning mot abort, men bara på det individulla planet. Det är så tydligt att det gäller den här tjejen i det här sammanhanget, inte vilken tonåring som helst.

Så våga ta ställning du också. Inte mot abort, men väl för Juno, för det här är det bästa du kan ses på bio för tillfället. En må-bra-film med nåt vettigt att säga, det är något alldeles extra det.

Filmen: 5/5