filmtankar

Peter J Andersson tycker till om och resonerar kring film och media. En och annan film- och dvd-recension varvas med annat med anknytning till filmens underbara värld.

onsdag, maj 04, 2005

Mulholland Drive [DVD]

Källa: IMDB
Min första bekantskap med David Lynch var genom teveserien Twin Peaks, som med sin egendomliga mix av humor, spänning och surrealism gjorde ett outplånligt intryck. Med Mulholland Drive visar Lynch att han fortfarande är det gåtfullas mästare. Naomi Watts spelar Betty som anländer till Los Angeles med naivt storslagna drömmar om en plats bland Hollywoods alla stjärnor. Där träffar hon Rita (Laura Harring) som tappat minnet efter en olycka men som ändå är övertygad om att vara i fara. Tillsammans försöker de ta reda på mer om olyckan och Ritas identitet vilket leder till ett par mystiska och omskakande dagar där inget är vad det först verkar vara.

Förutom de genomgående starka skådespelarprestationerna (Watts gör en makalös insats) så är det David Lynch unika stil och ett intrikat manus som gör Mulholland till en så involverande upplevelse. Med udda kameravinklar, fantasifull scenografi och genomtänkt ljussättning skapar han en stämning som inte liknar något annat. Förmågan att skapa ångestladdad spänning nästan enbart med bilder är Lynch kanske inte ensam om, men han är definitivt en av de bästa på det. Ibland känns det som om handlingen driver fritt och nya överraskningar väntar ständigt. Den mångfacetterade filmmusiken gör också sitt för att förstärka stämningarna; en av kompositörerna är som så många gånger tidigare i Lynch-sammanhang Angelo Badalamenti. När eftertextar rullar vet man först inte riktigt vad det är man just sett, och det lockar till många, långa och belönande reflektioner.

Ljud, bild & extra
Liksom för majoriteten av David Lynch filmer så är dvd-utgåvan minimalistisk. Bilden dras med några få digitala överföringsproblem, men är i övrigt riktigt behaglig; det fylliga och tydliga ljudet fungerar alldeles utmärkt, även om surroundeffekter inte används i någon stor utsträckning; extramaterialet gör vare sig till eller från, vilket vi får förmoda är helt i David Lynch smak. Lynch anser att hans filmer ska vara öppna för allas tolkning, och han vill inte färga någons uppfattning med sin egen. Nåväl, här talar filmen verkligen för sig själv och gör det alldeles utomordentligt väl; Mulholland Drive är helt klart en av Lynch bästa!

Mulholland Drive (Mulholland Dr., USA 2001)

Etiketter: