In Good Company [Bio]

Dennis Quaid håller ojämn klass i sina filmer. Senast jag såg honom var i The Alamo där han med sin torra gestaltning av General Sam Houston inte gjorde något djupare intryck. I In Good Company, regisserad av Paul Weitz, är han lysande som Dan Foreman, far till två tonårsflickor och nyligen degraderad annonschef på ett amerikanskt sportmagasin. Hans ersättare är den 25 år yngre Carter Duryea (Topher Grace), teoretiskt slipad karriärist, handplockad av tidningens nye ägare. Hemmavid händer också saker och Dan måste lära sig leva med det faktum att hans äldsta dotter (Scarlett Johansson) håller på att bli vuxen och flyttar hemifrån, och till på köpet inleder hon dessutom ett förhållande med hans unge chef.

Källa: IMDB
Quaid och Grace gör båda mycket fina rolltolkningar som två män i övergångsskeden i sina liv. Trots en del sammarbetssvårigheter kommer de att betyda mycket för varandras anpassning i de omvälvande situationer de båda ställs inför. Quaids medelålders, kunnige och något traditionelle reklamman, och Grace framgångshungrige, oerfarne företagsledare med längtan efter mening i sitt hektiska liv, engagerar och roar, medan Johansson som ung kvinna i färd att forma sin framtid inte lyckas göra en så stark insats som vi vant oss vid, exempelvis i Sophia Coppolas Lost in Translation (2003). Underfundig humor, stark dialog, och fina prestationer i birollerna lyfter In Good Company över många av dagens komedier. Låt er dock inte luras av hur den marknadsförs, för det är ingen romatisk komedi av traditionellt snitt, Topher Grace och Scarlett Johanssons äventyr till trots.

In Good Company (In Good Company, USA 2004)